Scenen utspelar sig med ett lugnt storslagenhet, och ögat dras över ett mjukt landskap som badar i ett mjukt, gyllene ljus. En klassisk ruin, dramatiskt belägen ovanpå en karg klippa, fungerar som fokuspunkt, dess kolonner sträcker sig mot en vidsträckt, azurblå himmel. Konstnären har mästerligt använt samspelet mellan ljus och skugga för att ge kompositionen djup; förgrunden är en gobeläng av subtila gröna och bruna nyanser, befolkad av figurer och boskap, vilket antyder en berättelse om pastoral lugn. Återgivningen av bladverket är delikat och fångar trädens milda gungning i brisen. Det avlägsna avståndet bleknar in i en dimmig, nästan eterisk representation av en stad.