I detta fängslande konstverk vecklar sig en lugn kustscen ut, full av harmonisk sammansmältning av mänsklig aktivitet och natur. Duken fångar en grupp fiskare, deras figurer upplysta av den varma, gyllene solens ljus. Två kraftiga oxar drar en liten fiskebåt genom de mjuka vågorna, deras närvaro nästan ikonisk—symboler för styrka och flit. Samtidigt sträcker en figur i båten ut handen, förmodligen för att hjälpa, deras uttryck en blandning av fokus och kamratskap. Seglet blåser elegant upp, en påtaglig andning av vinden som bidrar till vattnets lugna rörelse. I bakgrunden syns avlägsna segel vid horisonten, vilket antyder ett liv som är livligt bortom detta lugna ögonblick.

Färgschemat drar ögonen med sina vibrerande blå och djupa jordtoner. Den glittrande ytan av vattnet speglar himlen ovan, vilket skapar ett ljusspel som inbjuder betraktaren att stanna kvar. Rika texturer—grovt trä, mjuk päls av oxarna och det flödande tyget av seglet—inbjuder till taktil uppskattning. Det finns en känslomässig resonans i denna framställning av enkelhet och hårt arbete, vilket väcker en känsla av nostalgi för en tid då livet var mer intimt sammanflätat med naturen. Det historiska sammanhanget omger detta verk och placerar det inom den växande realismens ramverk under slutet av 1800-talet och en firande av det spanska kustlivet, vilket visar Joaquín Sorollas anmärkningsvärda förmåga att fånga inte bara en scen utan också andan i en epok.