Scenen utspelar sig med stormiga vågor som krossar vassa klippor, där naturens tumult tydligt kontrasterar med kampen för överlevnad. I förgrunden kämpar figurer tappert mot angreppet, deras febrila rörelser förmedlar en påtaglig spänning. Konstnären fångar havets råa kraft; varje våg verkar levande, reser sig i vrede och ökar kaosets atmosfär. De avlägsna fartygen, som kastas omkring av stormen, väcker en känsla av skräck när blixtar klyver det hotande himlavalvet.

Paletten är en dramatisk blandning av mörka gråa och blå toner, prickad med glimtar av lysande ockra och vitt som lyser upp molnen och surfet, och simulerar vädrets raseri. Denna eteriska men stormiga kvalitet speglar inte bara den fysiska stormen utan också den känslomässiga tumult som är inneboende i mänskliga strider mot naturen. Fyrtornet i bakgrunden symboliserar hopp och vägledning mitt i förtvivlan, och bjuder in åskådarna att reflektera över mänsklighetens strävan efter säkerhet och tröst inför överväldigande svårigheter. Genom denna mästerliga komposition förevigar konstnären dualiteten mellan lugn och tumult, naturens skönhet och dess skrämmande kraft, och engagerar åskådaren både i skådespelet och i introspektionen.