Stående framför staffliet fångas en figur i ett ögonblick av kreativ koncentration. Han är klädd i en stil som antyder slutet av 1700-talet – en rock prydd med en dekorativ kant, kompletterad med en väst och en hög, mörk hatt som sitter på hans huvud, och han håller i sina verktyg: en pensel och en palett laddad med färger. Scenen är enkel, badad i det mjuka, diffusa ljuset som kommer från fönstret. Figuren, vars blick är lätt bortvänd, antyder självbespegling, som om han både är observatören och den som observeras.

Konstnärens teknik visar en mästerskap av ljus och skugga. Sättet på vilket ljuset samverkar med figurens form, lyfter fram vissa områden samtidigt som andra lämnas i djupare skugga, ger ett lager av djup. Penseldragen verkar lösa och uttrycksfulla, vilket gör att texturerna bidrar till det övergripande intrycket av verket, vilket antyder inte bara en skildring utan också en levd erfarenhet. Detta porträtt, även utan en direkt blick, har en känsla av självmedvetenhet som omedelbart fängslar.