Verket fångar en lugn flodscen nära Argenteuil, där båtar elegant flyter på det stilla vattnet, mjukt reflekterande färgerna av himlen. Under en mjuk gråblå nyans ser duken nästan eterisk ut; de fina penseldragen skapar en drömlik kvalitet som drar in betraktaren till scenen. Konstnären verkar bjuda in oss till en lugn morgon, kanske tidigt på dagen när världen känns fräsch; du kan nästan höra det mjuka plaskandet av vattnet mot båtarnas skrov. Bland båtarna syns ett par gestalter som sköter om sina båtar, vilket ger en känsla av liv och aktivitet mitt i kompositionens stillhet.

Monets mästerliga användning av färg fyller duken med mjuka pasteller: bleka blå, försiktiga gröna, och en viskning av varma jordtoner som tillsammans bygger en harmonisk palett, reflekterande naturens lugn. Reflektionen på vattnet speglar inte bara båtarna utan också atmosfären av lugn, vilket skapar en koppling mellan himlen ovan och jorden nedan. Denna målning fungerar som en rörande påminnelse om impressionismens intresse för ljus och de kortlivade ögonblick den fångar. I kontexten av slutet av 1800-talet exemplifierar detta stycke Monets växande stil, en föregångare till modern konst, där tiden står stilla i en förgänglig värld, vilket gör det möjligt för oss att njuta av varje penseldrag och enkelhetens skönhet.