Verket presenterar ett fängslande porträtt av en kvinna som står självförtroende med handen på höfterna, och som direkt betraktar betraktaren. Figuren är klädd i en elegant svart klänning som framhäver hennes figur och visar de intrikata detaljerna i tyget. Enkelheten i bakgrunden—en varm, jordnära ton—kontrasterar vackert med hennes klädsel, vilket gör att hennes närvaro tar huvudrollen. Munchs färgapplicering avslöjar en nyanserad textur; penseldragen är djärva men flytande, och förmedlar både en känsla av styrka och en liten subtilitet av sårbarhet i hennes uttryck.

Färgpaletten är slående men återhållsam, mestadels svart med mjuka bruna och orange nyanser som väcker en känsla av bekantskap, men som ändå behåller en mystisk aura. Detta samspel av ljus och skugga speglar Munchs mästerlighet i att fånga komplexiteten i mänskliga känslor. Figurens stolta ställning säger mycket och bjuder in betraktaren att tänka på hennes historia. Historiskt sett är denna period inom konsten präglad av ett avståndstagande från konventionella stilar—en strävan efter individuell uttryck, och i denna porträtt fångar Munch vackert denna anda, och fastställer den känslomässiga djup som karakteriserar hans verk.