Detta konstverk framkallar en känsla av tyst kontemplation; den milda scenen skildrar ett barn, till synes sovande, som vilar huvudet på ett bord. Konstnärens användning av dämpade färger, dominerade av blått, brunt och mjuka gult, skapar en lugn atmosfär, som en vaggvisa i visuell form. Penseldragen är känsliga, nästan pointillistiska i sin applicering, vilket ger en texturerad kvalitet som drar blicken över ytan.

Kompositionen är enkel, men effektiv. Den sovande figuren upptar en betydande del av duken och drar betraktarens fokus till ämnets fridfulla tillstånd. En stor, prydd kanna och några andra föremål finns i närheten, vilket tyder på en hemmiljö. Bakgrunden, fylld med abstrakta former och former, bidrar till styckets drömlika kvalitet, kanske antyder de undermedvetna tankarna och känslorna hos det sovande barnet. Det övergripande intrycket är av lugn och intimitet, en glimt av ett privat ögonblick av vila.