Porträttet fångar en ung kvinna, sittande i profil mot en fridfull, nästan klinisk, grön bakgrund. Hennes blick är riktad utåt, förlorad i tankar, eller kanske bara observerar något utanför ramen; Konstnären använder ljus och skugga för att skulptera hennes form, vilket framhäver halsens kurva och ansiktets känsliga struktur; Jag dras till det nästan tvekande sättet hon vilar handen på stolen. Valet av färger – de djupa blå och gröna, balanserade av de livliga gula och inslag av vitt – skapar en känsla av både lugn och intriger. Det är som ett ögonblick upphängt i tiden, en tyst kontemplation mitt i vardagen.