I denna intima avbildning sitter en sårbar ung flicka på en enkel trästol, som förkroppsligar både oskyldighet och tyst kontemplation. Bakgrunden är minimalistisk, dominerad av dämpade jordtoner som drar betraktarens uppmärksamhet direkt till subjektet. Van Goghs penseldrag här är lösa och uttrycksfulla, vilket ger figuren en rå ärlighet. Barnets uttryck, med nedvända läppar och en lätt rynka på pannan, förmedlar en känsla av eftertänksamhet, kanske antydande om djupare känslor. De varma tonerna av hennes hud, i kontrast med den mörkare bakgrunden, väcker en gripande atmosfär där betraktaren inbjuds att reflektera över tankarna och känslorna hos denna unga själ, nästan som om de delar en tyst dialog.

Kompositionen verkar avslappnad, men utstrålar samtidigt en emotionell djup. Flickans position, sittande på kanten av stolen, antyder både fysisk och emotionell sårbarhet. Varje penseldrag verkar dansa lätt på duken, upplysa hennes form, samtidigt som det bevarar en känsla av mysterium. Användningen av mjuka färger som ljusrosa och ockra fångar vackert ungdomens lysande kvalitet, medan den mörka bakgrunden intensifierar fokuset på hennes sköra drag. I detta verk förenas Van Goghs mästerlighet i färg och form harmoniskt, vilket betonar betydelsen av barndomen genom ett lins av ömhet och introspektion.