Porträttet fångar en ung kvinna insvept i en skir, transparent blå sjal, med blicken lätt avvänd från åskådaren, vilket framkallar en känsla av introspektion eller mild melankoli. Hennes hud, mjuk och nästan eterisk i sin textur, kontrasterar vackert mot sjalens lager och de rödaktiga lockarna som sticker fram under en vit, löst draperad huvudduk. Den dämpade jordfärgade bakgrunden skapar en lugn, nästan tidlös atmosfär, som låter figuren framträda med tyst värdighet och sårbarhet.

Konstnärens teknik är öm och noggrann, med ett subtilt spel av ljus och skugga som skulpterar ansiktet och händerna med en realism mildrad av en drömsk kvalitet. Denna teknik inbjuder betraktaren att stanna upp vid den emotionella komplexitet som uttrycks genom hennes ansiktsuttryck och hållning. Den historiska kontexten anspelar på 1800-talets känslighet, då porträtt inte bara ville visa yttre likhet utan även den inre världen, vilket gör detta verk till en rörande studie av ungdom och introspektion.