Scenen utspelar sig med en mjuk lugn; en solkysst äng sträcker sig mot horisonten, där en grupp träd och ett avlägset kyrktorn prickar himlen. Konstnärens teknik, tydlig i de korta, distinkta penseldragen, skapar en mosaik av färger som glittrar i solnedgångens ljus. Färgerna, en symfoni av grönt, gult och blått, framkallar en känsla av värme och frid. Jag kan nästan känna den milda brisen och höra suset från löven. En ensam figur, kanske en bonde, går över fältet och leder sin boskap. Kompositionen är balanserad och drar blicken över duken, från förgrunden till den avlägsna bakgrunden, och inbjuder betraktaren till ett ögonblick av stilla kontemplation. Det är ett landskap som fångar ett flyktigt ögonblick av skönhet.