En tystnad sänker sig över den här scenen, ett ögonblick av lugn fångat med en nästan onaturlig stillhet. Kompositionen är stram, en kontrast av djupa gröna och skuggiga svarta, punkterad av de bleka blommorna på ett träd uppe till vänster. Konstnären använder vattnet mästerligt för att skapa en spegel, som reflekterar de dystra nyanserna av himlen och det omgivande lövverket. Det finns en känsla av mystik här, en tyst förväntan på något osynligt, kanske en dold värld strax under ytan. Ljusets och skuggans spel är slående och antyder ögonblicket före skymningen. Penseldragen är kontrollerade, nästan exakta, vilket bidrar till verkets formella, men känslomässiga kvalitet. Man kan nästan höra tystnaden, känna den svala luften, som om man faktiskt vore där, stående på den gräsbevuxna stranden och stirrande in i vattnets mörka djup.