Etsningen fördjupar oss i en stram, oförskönad interiör, där en hård scen utspelar sig. I kompositionen dominerar en kvinna, vars ansikte är präglat av en blandning av ilska och kanske en antydan till förtvivlan. Hon håller ett litet barn, redo att utdela straff, med en toffel höjd i handen; barnets ansikte, även om det är litet, avslöjar en antydan till rädsla, det kommande slaget. Figurerna återges med grova, uttrycksfulla linjer som förmedlar en känsla av omedelbarhet och råa känslor. Bakom dem hänger tvätt på en tvättlina, en banal detalj som starkt kontrasterar mot intensiteten i den centrala handlingen. En trasig keramikvas på golvet tillför ett tragikomiskt element; det är katalysatorn för detta hemma-drama.