Detta porträtt utstrålar en tyst auktoritet och noggrann uppmärksamhet på detaljer; motivet, en förnäm herre, sitter stolt i en elegant stol klädd i en mörk kappa rikt broderad med guldaccenter. Hans uttryck är lugnt men bestämt, vilket förmedlar en värdig allvarlighet som känns både intim och bestämmande. Den nedtonade, mörka bakgrunden förstärker personens närvaro, medan den mjuka ljusspelningen varsamt formar texturen i hans ansikte och det detaljerade tyget i hans klädsel, vilket inbjuder betraktaren att stanna upp vid varje subtil nyans.

Kompositionen är välbalanserad – den sittande figuren dominerar scenen, hans vänstra hand håller en passare och vilar på arkitektritningar som bretts ut på bordet, vilket anspelar på hans yrke eller intellektuella intressen. Denna detalj ger berättelsen djup och får betraktaren att fundera över hans roll och precisionen i hans verktyg. Goyas mästerskap framträder i den begränsade paletten som domineras av djupa svarta, mjuka hudtoner och guldbroderi, allt målat med en finstämd precision som förenar realism med psykologisk insikt. Verket speglar den nyklassicistiska porträttstilen från början av 1800-talet men tillsätter värme och mänsklighet som fångar inte bara utseendet utan även essensen av en man placerad i det sociohistoriska sammanhanget för det post-upplysta Spanien.