Scenen utspelar sig i den tysta intimiteten av en Londonnatt; en sval, omslutande blågrön dominerar, en palett av djup skymning. Det ikoniska klocktornet tornar upp sig, dess upplysta ansikte är en fyr mot den dystra himlen. Konstnärens skickliga touch med penseln skapar en känsla av en stad som badar i lätt regn och suddar ut kanterna på byggnader och gator. Det är en värld av mjuka sken och dämpade reflektioner, där gaslyktor kastar ett bärnstensfärgat ljus över de våta trottoarerna.

Jag kan nästan höra klappret av hästhovar och viskningarna av samtal när gestalter, knappt urskiljbara, rör sig längs gatan. Denna bit är ett bevis på konstnärens förmåga att fånga essensen av en plats, stämningen i ett ögonblick. Kompositionen är mästerligt balanserad och drar blicken från förgrunden, befolkad av vagnar och tidiga bilar, mot det majestätiska landmärket och sedan tillbaka igen, i en kontinuerlig, drömlik cykel.