Målningen fångar ett ögonblick av tyst förtvivlan och lättnad. En ung kvinna, återgiven med utsökta detaljer, knäböjer vid en mur, hennes hållning förmedlar trötthet och längtan. Hennes långa, mörka hår är flätat, och ett band i livfullt rött accentuerar de annars dämpade tonerna i hennes klädsel. Hennes blick är fäst vid munnen på en stor, gul kruka, som hon håller med båda händerna och lutar den mot sina läppar. Huden på hennes ansikte och armar har en slät, nästan porslinsliknande kvalitet, ett bevis på konstnärens mästerskap i textur och ljus. Bakgrunden är mjukt målad och antyder ett solbestrålat landskap, kanske en Medelhavsvy. Den subtila graderingen av färger på himlen, från ljusblått till en varmare nyans nära horisonten, skapar djup och förstärker känslan av öppet utrymme och naturlig skönhet. Den övergripande känslan är törst, både bokstavligt och bildligt, och målningen inbjuder betraktaren att betrakta den enkla men djupa handlingen att släcka sin törst.