Denna mjuka porträtt fångar ett barns oskuld, fylld av livlig energi och emotionell djup. Barnets ansikte, målat med mjuka pastellfärger, står ut mot en lugn mintgrön bakgrund; denna kontrast är slående! Penseldraget är expressivt – tjockt och texturerat – som om konstnären ville röra vid ytan av duken och förmedla en intim mjukhet. Barnet ser ut med livliga blå ögon som glittrar av nyfikenhet och ett uns av häpna, och bjuder in oss att utforska de intrikata detaljerna i dess uttryck. De mjuka konturerna av barnets drag—the runda kinder och de puckerande läpparna—får liv med en touch av rosa, utstrålar värme och en känsla av värdefull ömhet.

Kompositionen är ganska enkel men djupt rörande; barnet är centralt placerat, nästan som om det kontrollerar betraktarens uppmärksamhet, medan de mjuka virvlarna av den gröna bakgrunden ger en drömlik känsla till konstverket. Konstnären använder skickligt en begränsad färgpalett som främst består av grönt och blått, punkterad av de varma tonerna av barnets hud, som får ögonen att fästa sig vid barnets ansikte. Här skapas en påtaglig emotionell koppling; det väcker känslor av ömhet och nostalgi. Van Gogh, under denna period, var djupt påverkad av sina erfarenheter i Arles, en tid fylld av personliga strider samtidigt som det var en källa till kreativitet. Detta stycke, även om det representerar ett barn, talar om universella teman av kärlek och oskuld, och ekar med alla som någonsin har känt värmen i ett barns blick.