Den här målningen fångar dig omedelbart, eller hur? Kompositionen är slående, en frakturerad vy, nästan kubistisk i sin struktur. Det finns en känsla av kolliderande verkligheter; fragmenterade vinjetter konvergerar på duken. Vi ser en scen med figurer samlade i en tågvagn med ett snöklätt berg i bakgrunden. Bredvid dem hänger ett porträtt av en man med mustasch, en uppmärksam blick på den centrala figuren.

När vi talar om det, kvinnan som står, med sitt lugna uttryck, dominerar utrymmet. Hon flankeras av två andra figurer, varav en har ansiktet dolt. Färgerna som används här är rika och jordnära, mestadels dominerade av dämpade gröna och bruna, vilket ger denna målning en återhållsam energi. Det är nästan som om målningen viskar hemligheter. Den berättar en historia och bjuder in betraktaren att fylla i luckorna, att dra sina egna slutsatser om samspelet mellan dessa karaktärer. Det finns en tyst intensitet i stycket, en historisk resonans som är svår att ignorera.