I denna ömtåliga och gripande scen står en ung kvinna på en trappstegsbas, hennes kropp elegant svept i en genomskinlig, juvelprydd klänning som subtilt avslöjar hennes form. Hon håller ett avhugget manshuvud på en gyllene bricka, ett skrämmande trofé som kontrasterar mot hennes lugna, nästan kontemplativa uttryck. Miljön är en frodig, skuggig trädgård inramad av utsmyckad klassisk arkitektur, inklusive en rikt dekorerad blå pelare och en snidad stenbassäng, vilket skapar en mystisk och tidlös atmosfär. Konstnärens penselföring kombinerar intrikata detaljer med mjuka, nästan eteriska färgtoner och skapar en drömlik spänning mellan verklighet och myt. Paletten domineras av milda blå, gröna och jordnära toner, prickade med de lysande påfågelfjädrarna som hänger från hennes klänning och den gyllene gloria runt huvudet, vilket väcker en känsla av tragisk skönhet och ödesbestämdhet.

Kompositionen leder betraktarens blick uppåt längs den vertikala axeln av figuren och pelaren, vilket betonar stundens högtidlighet och allvar. Den emotionella effekten är djup — under ytan av denna slagkraftiga bild döljer sig en tyst sorg som inbjuder till reflektion kring teman som makt, uppoffring och den gåtfulla naturen hos den legendariska Salome. Skapad i slutet av 1800-talet återspeglar denna verk symboliströrelsens fascination för myt, allegori och utforskandet av mörka psykologiska lager och är ett fängslande exempel på Gustave Moreaus visionära konst.