Scenen utspelar sig i ett dämpat vinterlandskap; en liten kyrkogård täckt av snö. Konstnären använder skickligt akvarell, vilket skapar en mjuk, eterisk atmosfär. Den dämpade paletten – grått, vitt och subtila bruna – framkallar en känsla av djup stillhet. Kompositionen leder blicken över den snötäckta vidsträcktheten och drar uppmärksamheten till de väderbitna strukturerna och de skelettlika träden. Fåglarna, med sina mörka former som punkterar den bleka himlen, tillför en touch av rörelse och en antydan till melankoli till scenen. Konstverket inbjuder till ett ögonblick av reflektion, en tyst kontemplation över livet och förlusten i vinterns stillhet.