Detta porträtt framkallar en känsla av tyst värdighet och motståndskraft; subjektet, en kvinna med silverhår och ett lugnt uttryck, sitter stilla. Hennes händer, präglade av tiden, är minutiöst upptagna med stickor, garnet förvandlas till ett livfullt, varmt rött. Kompositionen är intim och drar in betraktaren i hennes utrymme och får oss att känna som om vi är i hennes närvaro. Bakgrunden är en frodig gobeläng av ökenlövverk, en livlig kontrast till kvinnans dystra klädsel och förgrunden. Färgerna, övervägande jordtoner med inslag av rött och grönt, skapar en känsla av jordning och lugn. Texturerna, återgivna med en skicklig hand, ger en påtaglig taktil känsla till verket.