Konstverket presenterar en skarp och kuslig vision, en kraftfull utforskning av döden och förtvivlan. En kvinna ligger på en plan yta, hennes kropp utbredd, en pöl av karmosinrött blod färgar marken. Konstnären använder en dyster palett, dominerad av dämpade bruna och svarta nyanser, som accentueras av det skarpa vita i molnen som dramatiskt virvlar runt en ståtlig skyskrapa. Ovanför figuren faller två spöklika former ner från byggnaden, deras nedstigning återspeglar kvinnans tragiska öde. Konstnärens teknik, som kännetecknas av en drömlik kvalitet, suddar ut gränserna mellan verklighet och surrealism; den emotionella effekten är djupgående, en isande skildring av förlust och självmordets slutgiltighet.