Konstverket fångar ett ömt ögonblick—en balettdansös som försiktigt interagerar med en docka, båda speglar varandra i en lugn tablå. Balettdansösen, i sin vita tutu, verkar försjunken i tankar, hennes reflektion dupliceras subtilt i spegeln bakom henne. Konstnärens användning av mjuka, dämpade färger—kräm, persika och brunt—skapar en fridfull, nästan drömlik atmosfär. Kompositionen är balanserad, med dansörens form som förankrar verket, medan dockan och vasen med blommor på bordet tillför delikata detaljer. Det är ett ögonblick av självbeskådning, en paus före föreställningen, eller kanske en reflektion över dansens konst i sig.