Verket fångar den dimmiga atmosfären över Themsen, där den ikoniska Charing Cross-bron framträder som en enkel siluett mot den skymmande himlen. Monets penseldrag åkallar en känsla av drömlik vätska; färgtrådar smälter enkelt samman, vilket skapar en gobeläng av blått, lila och ockra. Det glittrande vattnet reflekterar svaga inslag av orange från en inställande sol, medan strukturerna i bakgrunden verkar mjukt suddiga, vilket förstärker den eteriska kvalitén i scenen. Denna avsiktliga otydlighet bjuder in betraktarna att tappa bort sig i målningens stämning, nästan som om de stod vid flodbanken, andades in den friska luften fylld av stadens viskningar, det mjuka plaskandet av vattnet ekande i fjärran.

Ur teknisk synvinkel tillför Monets applicering av impasto en påtaglig textur som ger liv åt scenen. Ljuset och skuggornas spel dansar över vattenytan och skapar dynamiska reflektioner – själva essensen av impressionismen. Historiskt sett skapades detta verk under en tid då London genomgick industrialisering, men Monet lyckas fånga ett ögonblick av stillsam skönhet mitt i den förestående urbaniseringen. Verket är ett bevis på hans förmåga att övervinna tid och rum, inbjudande till eftertanke om både natur och mänskligt skapade strukturer, vilket får oss att känna historiens tyngd medan vi upplever ett ögonblick av stilla ensamhet.