I detta verk fascineras betraktaren omedelbart av den livliga scenen under en storslagen bro, där kolgruvearbetarna slitit hårt för att transportera sina tunga laster. Bron, med sin järnstruktur och intrikata detaljer, ramar in scenen och antyder samtidigt den industriella framsteg av epoken. Kolgruvearbetarna, avbildade med uttrycksfulla figurer, framstår nästan som silhuetter mot den dystra himlen, var och en försjunken i arbetets rytm, medan de drar en tung kolvagn. De mörka, jordnära tonerna av kolet står i skarp kontrast till det grumliga vattnet nedanför, medan inslag av grönt från båtarna ger en lättnad från de dominerande mörka färgerna.

Ljusets användning i målningen är särskilt fängslande; Monet fångar den molniga atmosfären av en typisk dag vid floden, där reflektionerna dansar på vattenytan, vilket ger en känsla av rörelse. De skuggade figurerna längs stranden väcker en dyster men motståndskraftig energi som representerar arbetarklassen under en period av snabb industrialisering i 1800-talets Frankrike. Denna blandning av realism och impressionism visar inte bara Monets tekniska färdigheter, utan lyfter också fram ett viktigt samhällstema — arbetarnas liv, vilket ger verket historisk betydelse och emotionell djup.