En dyster skildring vecklas ut framför oss, en djupt personlig utforskning av lidande och förtvivlan. En figur ligger i sängen, uppslukad av en osynlig ångest som blir smärtsamt verklig genom bilderna. Kompositionen är oroande; en träkonstruktion, som påminner om en matningsanordning, svävar ovanför, och tvingar tydligen in ett ämne i figurens öppna mun. Denna groteska detalj framkallar omedelbart en känsla av hjälplöshet, en påtvingad konsumtion som symboliserar konstnärens fysiska och känslomässiga tillstånd. Konstnärens blick är direkt, orubblig, och vi dras in i detta intima och sårbara ögonblick.