Scenen utspelar sig i ett mörkt, kaotiskt utrymme, fullt av figurer som fångats i en virvelvind av handling. Konstnären använder mästerligt mörka, dystra toner, som skapar en känsla av oro och föraning. Figurerna, återgivna med rå intensitet, verkar brottas med en osynlig kraft eller möta en fruktansvärd verklighet. Deras uttryck är förvridna, deras kroppar vridna av ångest, och den övergripande kompositionen är en symfoni av förtvivlan och rädsla. Konstnärens användning av ljus och skugga förstärker dramat ytterligare, lyfter fram nyckelfigurerna och sänker andra i dunkel.