Scenen utspelar sig med en dramatisk, nästan teatralisk kvalitet, där den karga kusten möter den vidsträckta, öppna himlen. Konstnären använder mästerligt ljus och skugga för att forma landskapet; klipporna och bergen badar i ett varmt, gyllene ljus, som kontrasterar mot de svalare tonerna i himlen och havet. Ljusets spel skapar en känsla av djup och drar blicken från förgrunden, med sina grova stenar och glesa vegetation, mot den avlägsna horisonten.

Kompositionen är balanserad, men dynamisk. De taggiga klipporna i förgrunden ger en stark grund, medan de höga klipporna och de atmosfäriska molnen ger en känsla av storhet. Det känns nästan som om man kan höra vinden och vågornas brus. Konstnärens teknik är uppenbar i de texturerade penseldragen, som väcker scenen till liv, och det övergripande humöret är vördnad och kontemplation; ett bevis på naturens råa kraft och skönhet.