Två figurer står och badar i ett ljus som tycks utstråla inifrån. Konstnärens penseldrag är självsäkra, nästan naiva i sin enkelhet, men förmedlar en otrolig djuphet av känslor. Den yngre flickan, klädd i livfullt rött, lutar sig mot den äldre, med ett tankfullt uttryck. Den äldre flickan, i en lång, böljande rosa klänning, tycks förlorad i sina tankar, hennes ansikte en mask av lugn stillhet. Den omgivande bakgrunden är en explosion av färger; grönt, gult och orange blandas med vita molnliknande former som ser nästan drömlika ut.

Sättet som konstnären leker med färgen är slående – användningen av kontrasterande toner drar till sig ögat och tvingar dig att röra dig mellan figurerna. Kompositionen är enkel, men perfekt balanserad. Den framkallar en känsla av tyst kontemplation och delad intimitet. Denna målning är ett fönster till en annan värld, ett ögonblick upphängt i tiden. Den talar om kontakt, ensamhet och skönheten i den mänskliga existensen.