Scenen utspelar sig med ett mjukt, diffust ljus, som om det ses genom en lätt dimma. Konstnären använder en lös, nästan pointillistisk teknik, med färgklickar som blandas för att skapa illusionen av lövverk och vatten. Blått och grönt dominerar paletten, accentuerat av de varma, ockrafärgade nyanserna från de avlägsna byggnaderna. Reflektionen i vattnet är nästan lika livfull som scenen ovan.

Kompositionen är balanserad, med träden som ramar in utsikten över byn och drar blicken in i landskapets hjärta. Den övergripande effekten är lugn och stillhet, som inbjuder betraktaren att stanna upp och ta in scenens tysta skönhet. Det är ett fångat ögonblick, en känsla av frid, nästan påtaglig.