Scenen skimrar med en eterisk kvalitet, som om den ses genom en slöja av frostat glas. Nakna, skelettliknande träd sträcker sig mot en himmel som brinner av det mjuka, diffusa ljuset från en vinftermiddag. Konstnären använder mästerligt en palett dominerad av kalla blått och dämpade gult, med inslag av karmosinrött och umbra som förankrar kompositionen. Byggnaderna i bakgrunden, förenklade former mot ljuset, ger en känsla av djup och avstånd, vilket bidrar till den övergripande känslan av lugn.

Penseldragen är lösa och uttrycksfulla, med synliga drag som förmedlar en känsla av rörelse och atmosfär och fångar essensen av säsongen. Förgrunden är återgiven i varmare toner, vilket antyder marken under ett snötäcke eller frost, vilket skapar en subtil kontrast till kylan i himlen och träden. Denna målning utstrålar en tyst skönhet, ett ögonblick fångat i tiden; man kan nästan känna den kalla vinterluften och höra det milda viskandet av säsongen.