En lugn scen utspelar sig; en solbelyst vägg kastar en stark skugga, dess grova textur kontrasterar med de mjukare formerna bakom. Ett enkelt trästaket leder blicken mot en pittoresk struktur, halvt dold av trädens frodiga grönska. Själva byggnaden, med sitt terrakottatak och blekgula fasad, tycks bada i solens värme.

Konstnären använder skickligt en dämpad palett, där jordtoner dominerar scenen. Himlen är en mjuk, dämpad duk, och samspelet mellan ljus och skugga skapar en känsla av djup och lugn. En låg stenmur ger ett jordande element, medan markens milda lutning bidrar till den övergripande känslan av frid. Det framkallar en känsla av tidlöshet, ett ögonblick fångat i sin renaste form. Kompositionen är balanserad och drar betraktarens blick över landskapet, från den robusta muren i förgrunden till den inbjudande arkitekturen i fjärran. Man kan nästan känna den mjuka brisen och höra suset från löven.