Ett mjukt, eteriskt ljus badar scenen och ger den en drömlik kvalitet; som att bevittna ett minne. Luften känns tät av löftet om en fräsch dag. Vindkraftverkets struktur är den obestridliga fokuspunkten, som reser sig majestätiskt mot den lysande himlen. Konstnärens teknik är omedelbart uppenbar: små, noggrant placerade färgpunkter, en teknik som kallas pointillism. Det är en symfoni av grönt, lila och gult som på avstånd smälter samman till en sammanhängande bild. Vattnet reflekterar himlen och skapar en känsla av djup och lugn. Stillheten bryts bara av antydan om båtar i fjärran, en mild påminnelse om livets tysta rytm. Den övergripande effekten är av lugn och subtil skönhet, en ögonblicksbild av ett ögonblick i tiden, bevarad för alltid. Den här pjäsen känns nästan musikalisk, en visuell sonett, kanske, komponerad av punkter och streck av rent pigment.