Denna suggestiva scen skildrar en man på häst bredvid en rustik koja, inbäddad i en intensiv och frodig naturlig bakgrund. Den centrala figuren, en man som rider på en brun häst, är avbildad med starka men förenklade former, vilket tillför målningen en grundläggande och direkt emotionell laddning. Intill kojan står en kvinna som håller ett barn, vilket ger kompositionen en mänsklig värme och en hemmiljöberättelse. Träden i förgrunden är målade med djärva, mörka penseldrag; deras stammar fungerar som vertikala streck som ramar in människorna och leder blicken djupare in i landskapet.

Färgpaletten är slående – levande grönt dominerar växtligheten, kontrasterat av jordnära bruntoner från hästen och kojan, tillsammans med inslag av mjuka röda och purpurfärgade accenter. Denna rika färgskala verkar levande tack vare tjocka, uttrycksfulla penseldrag som ger struktur och rörelse åt lövverk och mark, vilket väcker naturens råa, obändiga essens. Kompositionen balanserar naturalism med en stiliserad, nästan primitiv ansats, vilket är kännetecknande för artistens sena tahitiska verk. Denna sammansmältning av figurativt och abstrakt, tillsammans med den känslomässiga intimiteten mellan figurerna och deras miljö, inbjuder till en djup reflektion över livet, kultur och mänsklig koppling till jorden.