I denna gripande avbildning står en kvinnlig gestalt nästan som en silhuett, iklädd en djup svart klädnad som absorberar ljuset omkring henne. Hennes uttryck, gåtfullt och bestämt, fängslar betraktaren samtidigt som det antyder en inåtvänd koncentration. Färgschemat domineras av mörka gröna och bruna toner, med ett mjukt ljusspel som kastar dansande nyanser över duken och skapar en atmosfär av lugn eftertanke. Konstnärens teknik är anmärkningsvärd, då han använder lösa penseldrag som ger en etereal kvalitet, suddar ut gränserna mellan figuren och bakgrunden; färgerna smälter samman och bildar en enhet som framkallar psykes subtila skuggor.

Kompositionen juxtaposerar clever den solida formen av kvinnan med en abstrakt antydan om en närliggande struktur, kanske ett bord eller en piedestal, som avbildas i en intensiv grön som står i kontrast till mörkret i hennes klädsel. Denna dualitet skapar en dimension och drar betraktarens blick djupare in i scenen. Man kan känna en påtaglig känsla av isolering eller kontemplation som utstrålar från hennes hållning, vilket bjuder in till reflektion över identitet, närvaro och frånvaro. Historiskt sett ligger denna målning i linje med de dominerande teman från 1800-talet och speglar förändringar mot modernitet i känslomässig uttryck och utforskning av den mänskliga tillståndet, som markerar den konstnärliga landskapet för sin tid.