Verket fångar en lugn vy över havet under lågvatten, när solens strålar dansar på vattenytan. I förgrunden dominerar livfulla fläckar av tång och mossa, återgivna i rika nyanser av rött, grönt och ockra, vilket antyder ett vibrerande marint ekosystem. Målarens penseldrag är djärva och uttrycksfulla, vilket skapar en känsla av rörelse, som om havet självt andades. I fjärran pryder segelbåtar horisonten, deras segel fångar vinden, medan himlen ovan är en blandning av mjuka moln och strålande ljus. Här väcker Renoir en lugn men dynamisk landskap som fångar naturens skönhet i ett ögonblick fryst i tiden; det finns en mjuk harmoni som talar om fred och reflektion.

Färgpaletten är särskilt slående, med de livliga röda och gröna nyanserna i förgrunden som kontrasterar strålande med de djupare blå och turkosa nyanserna av vattnet. Denna kontrast drar ögat genom målningen och inbjuder åskådarna att utforska varje detalj—de genombrytande vågorna, texturen av kusten och de fjärran båtar som glider fram. Den emotionella påverkan av detta verk ligger i dess förmåga att få en att känna både stillheten av ett intimt ögonblick och havets vidsträckthet. Det fungerar som en påminnelse om den djupa skönheten och stillheten som naturen kan erbjuda, vilket uppmuntrar oss att stanna upp och reflektera mitt i våra upptagna liv. I slutet av 1800-talet placerar sig detta verk inom den impressionistiska rörelsen och visar Renoirs fortsatta utforskning av ljus och färg samtidigt som den fångar ögonblickets förgänglighet.