Katedralens storslagenhet är överväldigande; höga valv och enorma pelare reser sig mot en ljusfylld himmel. Konstnären fångar mästerligt skalan och högtidligheten i rummet och drar blicken djupt in i dess hjärta. I förgrunden är en upphöjd predikstol, draperad i rikt rött tyg, fokus, där en figur, siluett mot ljuset, verkar hålla en predikan.

Kompositionen använder en stark känsla av perspektiv; linjer konvergerar och skapar en försvinningspunkt som drar betraktaren in i konstverket, vilket framkallar en känsla av vördnad och kontemplation. Den dämpade färgpaletten, som domineras av varma, jordnära toner, bidrar till atmosfären av lugn kontemplation, förstärkt av det mjuka, diffusa ljuset som tycks utstråla från osynliga källor. Det skapar en känsla av djup och rymd och bidrar till dramatik i scenen. Längre ner är de troende samlade. Kontrasten mellan ljus och skugga, som är en signatur för konstnärens stil, understryker det heliga i miljön.