Scenen utspelar sig med en delikat balans av ljus och skugga; ett bevis på konstnärens förmåga att fånga skymningens eteriska kvalitet. Ponte Rotto, med sina bågar som graciöst reflekteras i det lugna vattnet, dominerar kompositionen, dess soliditet ställs mot de mjuka, upplösta kanterna av de omgivande byggnaderna. Konstnärens teknik, troligen akvarell, är uppenbar i de subtila färgtvättarna, de dämpade blå och ockrafärgade nyanserna som smälter samman sömlöst för att skapa en känsla av djup och atmosfär. Användningen av ljus är mästerlig; himlen, en dimmig vidsträckhet, tycks mjukt omsluta scenen och kasta en mjuk glöd över strukturerna och vattnet nedanför. Konstnärens skarpa observation gör det möjligt för betraktaren att känna den svala, fuktiga luften på kvällen, flodens mjuka ljud och vikten av historien som hänger i luften.