Detta utsökta verk fångar ett ögonblick av lugn introspektion, där en ung kvinna ligger graciöst på en vibrerande och intrikat mönstrad matta. De kalla blå och mjuka krämfärgerna i hennes klädsel, i kombination med de rika gröna och gyllene nyanserna runt omkring, framkallar en känsla av lugn; det känns som om tiden har stannat. Hennes slöa hållning och hur hennes fingrar imiterar en mjuk beröring av rök skapar en påtaglig mjukhet, som symboliserar både sårbarhet och styrka: hon framkallar illusioner eller drömmar med en enkel gest. Den närstående solrosen, som lutar sig något under sin egen tyngd, ekar teman kring flyktig skönhet och tidens flöde.

Kompositionen domineras av en vertikalitet skapad av de höga kolumner som ramar in scenen, vilket står i kontrast till de horisontella linjerna av den utsträckta formen av kvinnan. De djupa och rika bakgrundsgardinerna ger en känsla av avgränsning, och inbjuder åskådarna att dela detta intima rum. Det finns en fascinerande interaktion mellan ljus och skugga; det mjuka ljuset framhäver den eteriska kvaliteten i scenen, och lockar ögat till detaljer, som det glänsande tyget i kvinnans sjal. Det är omöjligt att inte känna en känslomässig dragning till hennes lugna uttryck, som representerar en lugn flykt från det yttre världens kaos, kanske pekande på den mystiska dragningskraften i drömmar.