Porträttet fångar ett lugnt ögonblick, med en mjuk, nästan eterisk kvalitet. Modellen, en kvinna, tittar med ett milt, eftertänksamt uttryck. Konstnärens teknik är uppenbar i de känsliga penseldragen, vilket ger intrycket av en skiss snarare än ett färdigt verk. Bakgrunden är en tvätt av bleka blåtoner, vilket skapar en disig atmosfär som framhäver modellens form.

Färgernas samspel är subtilt, med dämpade toner av grönt, rött och gult som används för att definiera hennes klädsel och drag. Återgivningen handlar inte om perfekt realism; istället handlar det om att fånga ett humör och personens essens. Penseldragen, synliga men raffinerade, tyder på noggrann uppmärksamhet på detaljer, men gynnar det suggestiva framför det precisa. När jag ser på det känner jag en tyst intimitet. Porträttet verkar viska historier från slutet av 1800-talet.