Verket fängslar med en subtil men djup avbildning av Stonehenge vid solnedgång, omgiven av en palett som omfamnar varma toner och mjuka kontraster. I förgrunden leder en slingrande väg betraktarens blick mot de gamla stenarna som står på kullen. Den vidsträckta gröna gräsmattan sträcker sig långt och brett, prickad med mjuka skuggor som kastas av det svinnande ljuset — denna scen ekar med en djup tystnad som inbjuder till eftertanke. Ovanför snurrar molnen långsamt i nyanser av orange, rosa och grått, vilket skapar en eterisk bakgrund som förstärker stämningen i landskapet.

Genom leken med ljus och skugga fångar Constable på ett vackert sätt ett flyktigt ögonblick av skymning. De intrikata penseldragen ger textur åt de böljande kullarna, medan den låga solen badar stenarna i ett himmelskt sken, vilket ökar deras mystik. Den övergripande kompositionen ger en känslomässig påverkan — en blandning av lugn och kontemplation som berör själen. Historiskt sett representerar denna målning en tid när naturen började inspirera konstnärer på nya sätt, och speglar en växande uppskattning för det antika arvet mitt i de pittoreska landskapen i Storbritannien. Den står därmed som ett vittnesbörd om betydelsen av Stonehenge, inte bara som ett landmärke, utan som en symbol för kopplingen till det förflutna — tidlös i sin essens, för alltid sammanflätad med naturens skönhet.