I denna gripande vinterscen är trädgården täckt av ett tjockt lager snö, vilket skapar en lugn men melankolisk atmosfär. Snöns textur fångas med uttrycksfulla penseldrag, där varje drag avslöjar naturens tumult i dess frysta form. En ensam figur, klädd i dämpade kläder, ses skotta snö; deras rörelse antyder både arbete och ett ögonblick av reflektion i den tysta omgivningen. De mörka konturerna av de nakna träden ramas in av figuren, medan en skuggig vägg reser sig i bakgrunden, vilket antyder instängdhet eller skydd.

Färgpalletten domineras av jordnära toner — djupgröna, bruna och isiga vita, insprängt med inslag av rött från tegelväggen och kanske också från figurens hatt. Dessa färger väcker en känsla av isolering och introspektion. Van Goghs penselarbete, tjockt och djärvt, bidrar till den emotionella tyngden i scenen; varje lager färg berättar en historia om kyla, medan figurens beslutsamhet att rensa snön för med sig en känsla av uthållighet. Ligger i en tid då konstnären fortfarande kämpade med sin identitet och plats i världen, reflekterar detta verk inte bara landskapet utan också Van Goghs inre turbulens, som väver samman personlig kamp med universella teman av ensamhet och uthållighet.