I detta dramatiska tableau råder kaos; luften är tjock av spänning och känslor. Scenen fångar Sardanapalos sista ögonblick, en hjälte innesluten i en atmosfär av förtvivlan och tumult. I förgrunden ligger en figur sammanslingrad med en annan—en visceral, intim omfamning, men i en kaotisk bakgrund fylld med vridande kroppar och oordning. Texturer och detaljer av fladdrande draperingar och blanka rustningar talar djupt om artistens tekniska skicklighet. Färgpaletten exploderar—djupa röda och mörka blåa färger kolliderar, medan eteriska vita färger fångar ljuset som tränger genom tumultet. Denna emotionella påverkan slår djupt, då åskådaren inte kan undvika att känna förtvivlan och dramat som utvecklar sig.

Kontrasten mellan den lugna, nästan spöklika figuren av Sardanapal och den kaotiska galenskapen runt honom rullar ut en berättelse genomsyra av förlust och brådska. Delacroix använder dynamiska penseldrag som skapar en känsla av rörelse, vilket leder ögat genom verket. Denna målning är inte bara ett uttryck för mytologi, utan reflekterar också romantiska ideal och inkorporerar en djup utforskning av passion som kantas av förstörelse, reflekterad i den kaotiska men fängslande kompositionen. Sardanapal avbildas inte bara som en karaktär, utan som en symbol för den slutliga överlåtelsen till ödet, vilket gör detta verk både en historisk reflektion och en känslomässig utforskning av människans existens.