Att kliva in i detta konstverk är som att kliva in i en dröm, ett tyst utrymme av antika stenar och filtrerat ljus. Konstnären använder mästerligt ljus och skugga för att definiera de grandiosa arkitektoniska formerna och leder blicken uppåt genom höga valv och intrikata sniderier. Man kan nästan höra ekot av fotsteg på den slitna stenen och viskningarna av böner. Kompositionen leder betraktarens blick, först till figurerna som samlats nära ingången och sedan djupt in i hjärtat av helgedomen.

Paletten domineras av varma, jordnära toner, som bryts av det eteriska skenet som strålar ut från kyrkans inre. Figurerna, återgivna med en antydan till detaljer snarare än en exakt definition, ger en känsla av skala och berättande. Det finns en känsla av mystik; en känsla av vördnad genomsyrar scenen. De grova penseldragen och de dämpade färgerna framkallar känslan av tidens gång och skapar en rörande visuell upplevelse. Konstverket framkallar en djup känsla av kontemplation och inbjuder betraktaren att reflektera över det andliga och det eviga.