I denna utsökta framställning blir åskådaren bekant med en fängslande figur klädd i en flödande klänning som utstrålar en eterisk elegans. Kvinnan, som troligtvis är en representation av Shakespeares Julia, står i en kontemplativ ställning där hennes hand ligger försiktigt på sitt halsband. Denna lilla men betydelsefulla gest antyder hennes längtan och tyngden av hennes tankar; det är nästan som att hon överväger sina val medan hon ser mot den avlägsna horisonten. Det subtila spelet av ljus och skugga framhäver hennes drag och ger en subtil djup till hennes karaktär, samtidigt som hon förkroppsligar charmen och tragedin i ung romantik.

Bakgrunden, genomsyret av mjuka rosa och gröna toner, erbjuder en harmonisk bakgrund som kompletterar hennes livfulla röda ärmar, vilket skapar en slående kontrast. De mjuka penseldragen fångar den föränderliga naturen hos ljuset — reflexerna i det närliggande vattnet ger en känsla av lugn och stillhet. Man får heller inte missa hur Waterhouse skickligt hanterar färg; paletten är lugnande men full av liv, vilket väcker en känsla av nostalgi som är sammanflätad med en djup längtan. Man kan nästan höra viskningarna från omgivningen, ljudet av rinnande vatten som antyder om kärlekens och ödes tumult, vilket gör detta till ett verk som berör hjärtat.