Scenen utspelar sig med gryningens tysta vördnad, ljuset börjar precis smeka den antika staden. Ett panorama av Venedig breder ut sig framför oss; byggnaderna kryper ihop, deras fasader mjukas upp av morgonens famntag. Det ikoniska klocktornet genomborrar himlen, en tyst väktare.

Konstnären har fångat själva essensen av det venetianska ljuset, spridit det över vattnet och reflekterat det på den bleka, molnfyllda himlen. Penseldragen är lösa, nästan impressionistiska, och förmedlar en känsla av omedelbarhet. Färgerna är mjuka, den övergripande tonen är lugn, som en mild viskning genom stadens kanaler, som inbjuder betraktaren att andas in ögonblicket och känna Venedigs fridfulla uppvaknande. Det är en visuell dikt, skriven i färgstråk, som fångar den flyktiga skönheten i ett förgängligt ögonblick.