Konstverket visar en ung bretonsk flicka som står vid havet. Hon återges med en viss naivitet, vilket är en del av hennes charm. Hennes blick är direkt, men bär en antydan till melankoli; det är en blick som säger mycket om livet och tiden för det bretonska folket. Konstnärens användning av färg är slående: flickans klänning är en sval, dämpad grå, som accentueras av de djupa blå nyanserna i hennes ärmar och huvudbonad. Bakgrunden är en blandning av jordtoner och en dramatisk himmel, vilket antyder både hårdheten och skönheten i kustlandskapet.