Detta fängslande självporträtt utstrålar den livfulla energi som definierar konstnärens verk. Huvudpersonen ser direkt på betraktaren, hennes uttryck är en blandning av självförtroende och sårbarhet, en skarp kontrast till blommorna som omger henne. Konstnären ramar in sig själv i en utarbetad komposition, en symfoni av mättade nyanser, där en djupblå bakgrund framhäver hennes hudton. Konstnären har smyckat sig med en krona av gula blommor, och hennes flätade hår, ett signaturbidrag, är noggrant detaljerat. Införandet av livfulla papegojor och de rika blommotiv lägger till lager av symbolism, vilket återspeglar konstnärens omfamning av sitt arv och det komplexa samspelet mellan liv och död. Det känns som en inbjudan till hennes värld.