I detta slående konstverk tas betraktaren med in i en avskild gård där rader av fångar deltar i vad som verkar vara en dyster motionsrutin. Den stränga miljön betonas av de upphöjda tegelväggarna som nästan omger figurerna, vilket ger en påtaglig känsla av isolering och fångenskap. Den dämpade färgpaletten läses som ett spektrum av blått och grönt, vilket sätter en nästan melankolisk ton som understryker tyngden av scenen. Vincent van Gogh använder sig av en dynamisk penselteknik som vibrerar av energi men också är begränsad, vilket återspeglar kollisionen mellan den mänskliga anden och begränsningarna av det fysiska rummet.

Varje figur är beskriven med en påtaglig känsla av individualitet trots enhetligheten i deras klädsel, vilket visar en berörande kontrast mellan anonymitet och personlig identitet. Ljus- och skuggspelet på marken efterliknar dessa mäns inre kamp när de navigerar i de hårda realiteterna av deras omgivning; man kan nästan höra eko av deras steg som ekar i det tomma utrymmet. Detta konstverk understryker inte bara konstnärens dröm om att fånga mänskliga känslor, utan bjuder också in betraktaren att reflektera över bredare teman som frihet och social inneslutning, vilket möjliggör en djup personlig och universellt resonant interaktion.