Målningen visar en intim scen där tre figurer sitter tätt tillsammans runt ett bord fyllt med föremål som balanserar mellan stilleben och porträtt. I förgrunden dominerar en bukett livfulla bananer vänstra sidan av bordet, med varma röda och gula färger som kontrasterar starkt mot de mer dämpade jordnära tonerna i resterande komposition. En stor lerkruka står i centrum, flankeras av mindre skålar och frukter, inklusive en unikt formad melon och citrusfrukter, alla placerade på en vit bordsduk som lockar blicken att utforska dess subtila veck och ljus-skovspel. Bakom bordet sitter de tre individerna—två män och en kvinna—lugn och eftertänksamma; deras blickar möter inte direkt betraktaren utan antyder en outtalad berättelse. Användningen av plana färgytor och förenklade former, typisk för postimpressionismen, ger scenen en dekorativ kvalitet och emotionellt djup.

Den konstnärliga tekniken visar på ett djärvt färgkontrastspel och planar förenkling, vilket ger verket en taktil och grafisk närvaro som fångar essensen bortom ren avbildning. Kompositionen balanserar finstämda stillleben och mänsklig närvaro, och förmedlar ett ögonblick som är fryst i tiden men levande med en stillsam spänning och värme. Den djupa och rika färgpaletten — med jordiga bruna, friska röda och subtila blå nyanser — bjuder in till en eftertänksam stämning, kanske en spegling av personernas kulturella och personliga kontext. Verket från 1891 speglar konstnärens fascination för exotiska motiv och hans övergång till en mer symbolisk och expressiv konstnärlig ansats, som förenar västerländska måleritraditioner med ett nytt, experimentellt visuellt språk. Den känslomässiga effekten pendlar mellan igenkänning och mystik och inbjuder betraktaren att ana vad som döljer sig bortom denna enkla men djupgående måltid.